Stolthet och Fördom - Peripeti
Vändpunkten för bokens handling tycker jag kommer ganska tidigt; redan efter halva boken får man förklaringar till det som varit huvudkonflikten. Men detta medför också att det är en lång upplösning då halva boken återstår. Risken jag skulle kunna tänka mig med att bygga upp en bok på det här sättet är att upplösningen blir för lång och att man som läsare tappar lusten att läsa vidare. Men så var inte fallet för den här romanen som håller hela vägen ut. Det som peripetin går ut på är att man får förklaringar till oilka missförstånd som man egentligen inte visste hade ägt rum. Så därför tycker jag egentligen inte att man kan säga att man får svar på varför Mr Darcy uppträtt som han gjort då man innan bokens vändpunkt fortfarande är övertygad om hans ständiga ondhet, men i och med det brev han skriver till Elisabeth med förklaringar till sitt handlande kastas hela handlingen om; ond blir god och god blir ond. Detta är väl egentligen ett ganska klassiskt sätt att öka spänningen på, men det fungerar fortfarande på mig. Så jag tycker det är jättebra gjort, för man "ser igenom" de sanningar som varit faktum tidigare och ser att de inte är så vattentäta som de först verkade. På så vis löses bokens konflikt och det hela slutar på ett ytterst tillfredsställande sätt för majoriteten av bokens karaktärer.
