nvnollsjue

Jane Austin är knappast den första och med största sannolikhet inte heller den sista som kommer att skriva en bok om kärlek. Ämnet är odödligt, och det som beskriver en klassiker är väl just att ämnet för handlingen inte förändras i värde med tiden utan består. Det som gjort Stolthet och Fördom till en speciell roman inom kärleksgenren beror nog på att den handlar om två människors ovilja att förälska sig i varandra, oftast är det mer Romeo och Julia-dramatiskt med två personer som är förälskade i varandra men på grund av olika anledningar inte har rätt att vara det. Kärlek är också en känsla som inte bara tillskrivs vissa personer, utan något alla drabbas av på ett eller annat vis av den. Detta ger en känsla av närhet i boken, då man kan känna igen sig i bokens karaktärer och förstå hur de tänker och känner. Även det känns som en viktig faktor för att en bok ska kunna bli en klassiker. Ironin i boken är en faktor som antagligen inte spelat någon betydande roll för att göra den till en klassiker, men jag kan inte låta bli att tycka att det är ett kul drag att driva så mycket med ett så pass (för sin tid) allvarligt ämne.

Vändpunkten för bokens handling tycker jag kommer ganska tidigt; redan efter halva boken får man förklaringar till det som varit huvudkonflikten. Men detta medför också att det är en lång upplösning då halva boken återstår. Risken jag skulle kunna tänka mig med att bygga upp en bok på det här sättet är att upplösningen blir för lång och att man som läsare tappar lusten att läsa vidare. Men så var inte fallet för den här romanen som håller hela vägen ut. Det som peripetin går ut på är att man får förklaringar till oilka missförstånd som man egentligen inte visste hade ägt rum. Så därför tycker jag egentligen inte att man kan säga att man får svar på varför Mr Darcy uppträtt som han gjort då man innan bokens vändpunkt fortfarande är övertygad om hans ständiga ondhet, men i och med det brev han skriver till Elisabeth med förklaringar till sitt handlande kastas hela handlingen om; ond blir god och god blir ond. Detta är väl egentligen ett ganska klassiskt sätt att öka spänningen på, men det fungerar fortfarande på mig. Så jag tycker det är jättebra gjort, för man "ser igenom" de sanningar som varit faktum tidigare och ser att de inte är så vattentäta som de först verkade. På så vis löses bokens konflikt och det hela slutar på ett ytterst tillfredsställande sätt för majoriteten av bokens karaktärer.

I och med att handlingen i Stolthet och fördom inte är särskilt spännande har den uppnått sin klassikerstatus på det mer historiska planet. Med sina utförliga miljöbeskrivningar skildrar Jane Austen ett samhälle som vi, utan hennes böcker, inte skulle ha en lika bra bild av. Hon ger oss en väldigt klar och tydlig inblick i hur livet för den övre medelklassen var på den tiden och hon gör det dessutom i form av en berättelse.

För mig är en klassiker en bok som är odödlig, en bok som vem som helst, oavsett vilket århundrade man lever i, ska kunna läsa. Stolthet och fördom är en sådan bok och det är inte bara p.g.a. att den ger oss en historielektion, den tar också upp kärleksproblem, något som lever kvar än idag. Oavsett om året är 1800, 2000 eller 2200 så kommer kärlek alltid att bestå och i alla dess former fascinera oss.

I början upplevde jag som sagt boken som väldigt tråkig och seg men ju längre jag läste desto mer betagen blev jag av den. Inte för att den var särskilt spännande utan just för att den var härlig, för att jag kunde relatera till vissa saker som Elizabeth Bennet kände. Det är helt enkelt inte konstigt att flera av Jane Austens böcker blivit klassiker även att de inte innehåller äventyr, de tar ju upp det mest väsentliga för vår existens, kärlek.

Genom hela boken finns det flertalet konflikter, både externa och interna. Den konflikten som indirekt genomsyrar hela handlingen är hur viktigt det är för en ung dam att gifta sig väl med någon som kan försörja henne. Man påminns ständigt av hur utelämnad och hjälplös en ogift kvinna är, och vilken olycka det är för resten av hennes familj. Enligt min uppfattning är detta något som var en mycket viktig fråga under den här tidsperioden, och man märker att författarinnan Jane Austin antagligen använder sig mycket av egna erfarenheter. Den huvudkonflikt boken har är den mellan Elisabeth och Mr Darcy. Även här har giftermål en del i konflikten, men det är ändå Elisabeths motvilja mot Mr Darcy som spelar huvudrollen. Redan efter deras första möte på balen på Netherfield har Elisabeth fått uppfattningen om att Mr Darcy är en stolt, högst otrevlig människa hon inte vill ha något att göra med, och hennes fördomar späs ständigt på. Visserligen var Mr Darcys tankar om Elisabeth inte heller särskilt höga efter första mötet, men till skillnad från henne ändrar han snart uppfattning och börjar förälska sig i henne. Elisabeth däremot står fast vid sin åsikt, tills hon efterhand får veta saker om Mr Darcy som får henne att tveka i sitt omdöme om honom. Hon får mer och mer upp ögonen för hurdan Mr Darcy egentligen är, och förklaringar till hans tidigare beteende. Här uppkommer en intern konflikt för henne; ska hon erkänna sina missberäkningar angående Mr Darcy eller ska hon fortsätta tycka illa om honom? Och även om hon vill fortsätta som innan, är det möjligt efter de nya omständigheter som blivit? Att ge handlingen en så pass komplex natur  tycker jag är ett mycket bra sätt att ge handlingen intresse och engagemang för vad som kommer hända längre fram. Man vill veta vad som kommer att hända, vad som blir den slutgiltiga relationen mellan Elisabet och Mr Darcy.   

Stolthet och Fördom utspelar sig som de flesta vet i ett grevskap i England i början av 1800-talet, men några särskilda beskrivningar som får en att förstå detta går inte direkt att hitta i boken. Det man får gå på är namn på platser, hur personer tituleras och vad folk sysselsätter sig med så som brevskrivning, middagsbjudningar och baler vilket kanske inte är vad de flesta i vår tid sysslar med. Vad det gäller miljöbeskrivningar så finns det inte så mycket av detta heller. Visst, man får veta hur storslagna herrgårdar, gods och trakter är, men författaren har inte lagt ner någon tid på att ge utförliga förklaringar om hur omgivningarna ser ut genom boken (förutom att den utspelar sig i något av en överklassmiljö). Inte för att det känns som att man saknar det, för på något sätt får man ändå upp en bild av hur det ser ut runt omkring i alla fall. Det är kanske inte heller omgivningarna och miljön i sig som är det centrala i bokens handling. Austin lägger ner mycket energi på att beskriva personerna i boken; till viss del deras utseende, men framförallt deras beteende och handlingar. Konversationer och tankar har en stor del i boken, och konversationerna är i princip alltid färgade av en nästan överdriven användning av adjektiv och något komplicerad meningsuppbyggnad. Men jag tycker att det är en skicklighet att kunna föra en roman framåt på det viset utan att göra den ointressant och trist, och det är nog svårt att läsa den här boken utan att ta till sig flertalet nya ord.   

Jag har valt att endast beskriva en person som överskriften antyder, nämligen huvudpersonen Elisabeth Bennet.

Elisabeth Bennet är den näst äldsta av fem döttrar i en förhållandevis välbärgad familj. Elisabeth har många egenskaper som trots bokens tema om den underlägsna kvinnan gör henne ytterst självständig och intressant. Detta beror antagligen framförallt på hennes intelligens som gör henne överlägsen många andra i samma ställning, samt hennes envishet och frispråkighet. Hon fogar sig sällan efter något någon annan vill att hon ska göra, om personen i fråga inte har bra skäl för det och säger nästan alltid vad hon tycker och tänker. Men allt detta betyder inte att hon på något sätt är elak, odräglig eller ofta försätter sig i pinsamma situationer; tvärtom är hon väldigt väluppfostrad och trevlig. Men hennes intelligens hindrar henne oftast från att göra okloka beslut, utom särskilt i ett fall. Det är i hennes bedömning av hurdana människorna i hennes omgivning är, då hon för det mesta låter sina fördomar bestämma hennes åsikt. När hon sedan väl bestämt sig för vad hon tror, bemöter hon personen på det sätt hon tycker att denne förtjänar utan att ge personen i fråga allt för många chanser att förändra sitt anseende hos henne. Detta är väl det som är Elisabeths största svaghet enligt boken. Mitt intryck av henne är en ytterst fängslande person, då hon med sina starka åsikter och livlighet påverkar ens egna intrycka av bokens förlopp och gör att man känner sig delaktig i handlingen. Ironin som ofta följer i hennes handlingar och uttalanden gör boken lättsam vilket jag också gillar. Trots många andra intressanta bikaraktärer är hon, antagligen på grund av sin ställning som huvudperson, den jag fattar mest tycke för.

"Det är en allmänt erkänd sanning att en ogift man som äger en stor förmögenhet måste vara i behov av en hustru. Hur föga kända en sådan mans känslor eller avsikter än må vara, då han gör sitt första inträde i en krets av grannar, är de kringboende familjerna så fast övertygade om denna sanning att han anses som en rättmäktig egendom åt en eller annan av deras döttrar ". Så inleder Jane Austin sin roman Stolthet och Fördom (1813) och man fångas genast av den ironiska undertonen, som man snart märker kommer fortsätta genom hela boken. Frågor väcks i läsarens huvud angående inledningen; man förstår att det har kommit en ung förmögen man till en ort med många unga flickor i giftasålder. Alla föräldrar är naturligtvis ute efter att få någon av sina egna döttrar bortgifta, och man blir således nyfiken på vem mannen i fråga är och vilken flicka som ska falla på hans lott. Att det kommer inträffa ett antal missöden på vägen är något man väntar sig. Detta gjorde i alla fall mig nyfiken på fortsättningen, och titeln i sig är även den fängslande. Både stolthet och fördom är negativa egenskaper men som samtidigt väcker intresse då de flesta av oss lider av det ena eller andra, kanske båda två. De är också ofta sammankopplade med skvaller och rykten vilket ofta vinner framgång i berättarbranschen. Således tycker jag att titeln och bokens början är bra, man fångas av handlingen och sättet det berättas på är ledigt och enkelt med mycket ironi.  

I och med att handlingen i Stolthet och fördom inte är särskilt spännande har den uppnått sin klassikerstatus på det mer historiska planet. Med sina utförliga miljöbeskrivningar skildrar Jane Austen ett samhälle som vi, utan hennes böcker, inte skulle ha en lika bra bild av. Hon ger oss en väldigt klar och tydlig inblick i hur livet för den övre medelklassen var på den tiden och hon gör det dessutom i form av en berättelse.

För mig är en klassiker en bok som är odödlig, en bok som vem som helst, oavsett vilket århundrade man lever i, ska kunna läsa. Stolthet och fördom är en sådan bok och det är inte bara p.g.a. att den ger oss en historielektion, den tar också upp kärleksproblem, något som lever kvar än idag. Oavsett om året är 1800, 2000 eller 2200 så kommer kärlek alltid att bestå och i alla dess former fascinera oss.

I början upplevde jag som sagt boken som väldigt tråkig och seg men ju längre jag läste desto mer betagen blev jag av den. Inte för att den var särskilt spännande utan just för att den var härlig, för att jag kunde relatera till vissa saker som Elizabeth Bennet kände. Det är helt enkelt inte konstigt att flera av Jane Austens böcker blivit klassiker även att de inte innehåller äventyr, de tar ju upp det mest väsentliga för vår existens, kärlek.

Den här boken har ingen rafflande handling med äventyr och gåtor utan istället handlar den om kärlek, svek och klasskillnader. I och med det är inte peripetin och upplösningen lika tydlig som den är i vissa andra böcker, men den finns fortfarande där.

Genom större delen av boken delade Elizabeth det förakt som fanns mot Mr Darcy. Precis som alla andra upplevde hon honom som stolt, stöddig och dryg. Vändpunkten, då hon börjar tvivla på om alla fördomar och åsikter om honom är befogade kommer efter att han för första gången förklarat henne sin kärlek. Efter att hon nobbat honom förklarar han nämligen i ett brev varför han bad Mr Bingley lämna Netherfield och på vilket sätt Mr Wickham "grävde sin egen grav". Efter att ha läst brevet börjar Elizabeth tvivla och sakta men säkert bygga upp en annan bild av honom.

Sedan går det en ganska lång tid och Mr Darcy ställer allt till rätta mellan Jane och Mr Bingley samtidigt som han räddar familjen Bennet från en skandal då en av döttrarna rymt med Mr Wickham. Han löser det hela ekonomiskt och ser till att giftermålet blir av. När han nästa gång friar till Elizabeth är det som ni förstår mycket som har förändrats och hon förstår att han inte är den man hon trodde att han var. Så det blev ett lyckligt slut till slut, Jane fick sin Mr Bingley och Elizabeth fick sin Mr Darcy.

Genom familjen Bennet så skildrar boken dåtidens samhälle och betydelsen av giftermål. Mrs Bennets största mål i livet är att få alla sina fem döttrar bortgifta med relativt förmögna män och hysterin börjar när Mr Bingley kommer till staden. Hon ser då sin chans att få sin äldsta dotter Jane bortgift med honom och då han finner henne förtjusande inleds snart en bekantskap. Dock blir det hela inte en dans på rosor då hans vän Mr Darcy föraktar hela familjen Bennet, med undantag för Elizabeth som han är hemligt förälskad i. Hans inblandning försvårar allt och det hela blir långdragen historia.

Det går att finna många mindre konflikter i boken och en av betydelse är t.ex. den mellan Mr Darcy och Mr Wickham, som sedan flera år tillbaka har en väldigt frostig relation. Denna konflikt leder i sin tur till att bokens huvudperson Elizabeth får genomlida ett inre kaos, då de båda ger henne sin syn på konflikten. Hon föraktar därmed än den ene, än den andre för att ett tag inte veta vad hon ska tro på. Ska hon tro på Mr Wickham som är omtyckt av allt och alla eller är det Mr Darcy, allmänt ogillad som talar sanning?

Även i miljöbeskrivningarna så tycker jag att Jane Austen har gjort ett utmärkt jobb. I boken beskrivs såväl stora gods och naturområden som personers utseende och känslor på ett väldigt utförligt vis. Jag anser att detta är en förutsättning för att en bok ska vara bra. Jag vill kunna leva mig in i boken på riktigt och för att det ska vara möjligt att se allt framför sig så är det viktigt att både miljö- och personlighetsbeskrivningarna är detaljerade.

När jag läste boken kunde jag verkligen se en film spelas upp i mitt huvud och därmed anser jag att Jane Austen har lyckats med sina miljöbeskrivningar. Å andra sidan så finns det plats för dessa då boken inte har någon rafflande handling. Så även om jag tycker att hon beskriver allt på ett mästerligt sätt så tycker jag att lite mer fokus kunde lagts på handlingen istället. Det blir lite långtråkigt på vissa sidor när hela stycken går åt till att beskriva något.

Även i miljöbeskrivningarna så tycker jag att Jane Austen har gjort ett utmärkt jobb. I boken beskrivs såväl stora gods och naturområden som personers utseende och känslor på ett väldigt utförligt vis. Jag anser att detta är en förutsättning för att en bok ska vara bra. Jag vill kunna leva mig in i boken på riktigt och för att det ska vara möjligt att se allt framför sig så är det viktigt att både miljö- och personlighetsbeskrivningarna är detaljerade.

När jag läste boken kunde jag verkligen se en film spelas upp i mitt huvud och därmed anser jag att Jane Austen har lyckats med sina miljöbeskrivningar. Å andra sidan så finns det plats för dessa då boken inte har någon rafflande handling. Så även om jag tycker att hon beskriver allt på ett mästerligt sätt så tycker jag att lite mer fokus kunde lagts på handlingen istället. Det blir lite långtråkigt på vissa sidor när hela stycken går åt till att beskriva något.

En sak som jag finner väldigt speciell med den här boken är hur utförligt varje person beskrivs. Vanligtvis när man läser en bok så får man en mycket bra bild av ett fåtal personer medan de andra beskrivs ganska vagt. I den här boken har dock Jane Austen lyckats ge läsaren en bra bild av varje karaktär, huvudperson som biperson. I och med det skulle jag kunna ge er en ganska detaljerad personlighetsbeskrivning av vilken som helst av bokens karaktärer, men för att begränsa mig får jag nöja mig med två.

Bokens huvudperson, Elizabeth Bennet är en väldigt målmedveten, ung kvinna som går sin egen väg. Medan de flesta tjejer i hennes ålder skulle ge allt för att få bli bortgift med vilken förmögen man som helst så följer hon sitt hjärta, och till sin moders stora fasa så nobbar hon till och med ett frieri innan hon till slut finner sin äkta hälft.  Dessutom är Elizabeth en väldigt snäll och omtänksam flicka som säger vad hon tycker. Detta samtidigt som hon inte bryr sig särskilt mycket om vad folk i hennes omgivning tycker om henne.

Mr Darcy är den personen som enligt mig genomgår den största förändringen i boken. Han är en väldigt förmögen man och när han först kom in i bilden så var det ingen tvekan om att han såg sig själv som bättre än sin omgivning. Han var väldigt högfärdig och dryg, vilket gjorde att han redan från början blev illa omtyckt. Men ju längre boken fortled desto bättre bild fick man dock av Mr Darcy, då han sedan visade tecken på både omtänksamhet och stor generositet genom att hjälpa familjen Bennet ekonomiskt och öppet visa sin kärlek till Elizabeth.

Jag har valt att läsa boken "Stolthet och fördom", som är en av flera kända romaner skrivna av Jane Austen.

Redan efter att bara ha läst några sidor så anser jag att jag både har fått en ganska bra uppfattning om vad boken kommer att handla om och förstått varför den har fått just titeln "Stolthet och fördom". Man förstår direkt att giftermål på den här tiden var väldigt viktigt och att boken förmodligen kommer att skildra döttrarna Bennets väg till det efterlängtade bröllopet.  

Vad gäller titeln så skildrar den något som boken verkar genomsyras av, dvs. förutfattade meningar. Ju längre jag kommer desto mer märker jag hur fort bokens karaktärer dömer varandra.

Dock kan jag inte säga att boken har fångat mitt intresse så här långt. Jag får intrycket av att den är ganska seg och om jag inte var tvungen så skulle jag förmodligen inte vilja fortsätta läsa boken.  Jag får liksom känslan av att det inte kommer att hända särskilt mycket utan att den mest kommer skildra samhället på 1800-talet.

Jag har valt att läsa boken Stolthet och fördom, som är en av flera kända romaner skrivna av Jane Austen.

Redan efter att bara ha läst några sidor så anser jag att jag både har fått en ganska bra uppfattning om vad boken kommer att handla om och förstått varför den har fått just titeln "Stolthet och fördom". Man förstår direkt att giftermål på den här tiden var väldigt viktigt och att boken förmodligen kommer att skildra döttrarna Bennets väg till det efterlängtade bröllopet.  

Vad gäller titeln så skildrar den något som boken verkar genomsyras av, dvs. förutfattade meningar. Ju längre jag kommer desto mer märker jag hur fort bokens karaktärer dömer varandra.

Dock kan jag inte säga att boken har fångat mitt intresse så här långt. Jag får intrycket av att den är ganska seg och om jag inte var tvungen så skulle jag förmodligen inte vilja fortsätta läsa boken.  Jag får liksom känslan av att det inte kommer att hända särskilt mycket utan att den mest kommer skildra samhället på 1800-talet.