nvnollsjue

Att denna boken är en klassiker ser jag som självklart. Jag hade hört talas om denna boken innan jag bestämde mig för att läsa den och den var sinnebilden för hur jag ser en klassiker. Bokens tema är gångbart än idag och den är ett värdigt inlägg i dagens debatt angående skönhetsideal. Jag tycker även att den förmedlar de åsikter många hade i slutet av 1800-talet på ett intressant sätt. Alla dessa saker kombinerat med dess vackra språk gör att den i min värld uppfyller alla kriterier för att vara en klassiker.

Avslutningsvis vill jag rekommendera denna boken. Den är mycket läsvärd. Jag begick tyvärr ett misstag när jag skulle läsa den här boken. Jag hade sedan innan läst de första 30-40 sidorna på engelska. Detta gjorde att när man läste den översatt till svenska kändes mycket ganska konstlat och man fick inte alls samma flyt i läsningen. Detta är en bok som helst ska läsa på dess originalspråk. 

Boken börjar närma sig sin upplösning när Dorian Gray bestämmer sig för att vara god igen. Han tror att porträttet ska gå tillbaka till en mer god form då. Hans plan fungerar dock inte, porträtt behåller sitt olycksbådande utseende. Klimax kommer när han förstår att endast ett fullständigt erkännande av mordet på Basil men han känner varken tillräckligt med ånger eller sorg för att göra detta. Istället sticker han kniven i det ondskefulla porträttet av honom. Nästa sak man får veta är att hans tjänare har hittat honom död, förvriden och gammal. Porträttet har däremot återgått till sitt vackra originalstadie. 

Om boken får ett gott slut är svårt att svara på. Jag tror att Dorian Gray slutligen fann frid, men det är svårt att säga att någon är lycklig när han är död. Själva bokens vändning kommer när han inser att han måste vara god. När klimax kommer är svårare men antingen när han förstår att hans försök fungerar eller när han knivhugger tavlan. Boken är långt ifrån slutgiltig, det finns många frågor som behöver svar. Dels de riktigt stora frågorna som varför han inte åldrades men det finns även små frågor som aldrig besvaras som varför Dorians mor flydde landet med en fattig karl. Hon som var vacker som få. 

Jag har kommit en bra bit in i boken nu och den har verkligen börjat ta fart. Det är många konflikter, både inom Dorian Gray själv och mellan han och andra. Ett porträtt av Dorian Gray har målats och på grund av detta åldras inte Dorian utan porträttet gör det i hans ställe. Han lever till viss del enligt de principer han har fått utav sin idol och förebild Lord Henry Wotton men även utav hans egna nycker. När kvinnan han älskar tar självmord på grund av att vår protagonist har krossat hennes hjärta blir han alltmer bitter och korrupt, och börjar leva ett dekadent liv där det enda han försöker uppnå och bibehålla är sin skönhet. 

Inte långt därefter mördar han Basil Hallward när konstnären kom för att konfrontera honom angående hans dekadenta liv. Dorian själv skyller allt på porträtt av honom och på konstnären som har målat det och knivhugger därför honom till döds. Det finns som synes många konflikter i boken, både interna och externa.

Lite i likhet med Håkan Fornanders bok var det väldigt mycket miljöbeskrivningar men nu har de minskat. Oscar Wilde har ett väldigt utbroderat och vackert språk vilket gör miljöbeskrivningarna lätta att föreställa sig. 

En annan sak författaren gör på ett snillrikt sätt är själva sättet han gör miljöbeskrivningarna på. Istället för att försöka berätta hur allt ser ut och är koncentrerar han sig på några få saker och berättar dem detaljerat. Detta gör att även om man inte förstår precis hur allt ser ut får man en väldigt bra uppfattning om känslan i scenen, om den är romantisk eller dramatisk, vilket jag tycker är viktigare. 

Så som jag har förstått det är Dorian Gray bokens protagonist, men det finns även två viktiga bifigurer, konstnären Basil Hallward och Lord Henry Wotton. Jag hade tänkt börja beskriva vår huvudperson. 

Dorian Gray är en man som lever upp till alla de skönhetsideal som kunde tänkas finnas förr i tiden. Till en början är han helt ren och oförstörd människa, men när han försöker att leva upp till de ideal som Lord Henry har blir han på vägen dit en alltmer korrupt, ända in kärnan. Det är verkligen fascinerande hur en människa kan genomgå en så fullständig transformation från renhet till total korruption endast genom att försöka leva upp till sin förebilds ideal.

Anmärkningsvärt angående Dorian Gray är att han inte åldras. Där jag är i boken ser han fortfarande lika ung ut som när hans porträtt målades och då har ändå mer än tio år passerat. Kanske än mer anmärkningsvärt är att istället för att han själv åldras är det porträttet av honom som blir äldre och ser allt grymmare och elakare med alla onda dåd och gärningar han gör. 

Basil Hallward skapar i början av boken sitt livs mästerverk, nämligen det tidigare nämnda porträttet. Han är en godhjärtad människa men något frånvarande från denna värld. Basil lever i sin lilla egna konstnärsbubbla. Dorian Gray tappar mer och mer respekten för Basil desto längre in i boken man kommer. 

Sist ut har vi Lord Henry Wotton. Han är en adlig man vars sysselsättning är  något oklar. Det man kan säga om honom är att hans expertområde är filosofi och att hålla tal. Han är en manipulativ man och ibland låter det på honom som han bara använder Dorian Gray som ett socialt experiment och andra stunder verkar han vara helt lyrisk och fascinerad över honom. Han är Dorians förebild och de tankar han delger skulle av dagens samhälle ses som ytliga och kvinnoförnedrande men när man läser dem är de så pass skickligt framställda att de framstår som rimliga. Han är en man som alla som gillar att debattera och diskutera bör ha som förebild. 

Dorian Grays porträtt, eller på engelska The Picture of Dorian Gray, är den bok jag valt att läsa. Boktiteln avslöjar vad boken verkar kretsa omkring nämligen ett porträtt av vår protagonist, Dorian Grey. Boken tar sin början i en konstateljé där konstnären Basil Hallward målar den tidigare nämnda tavlan. Tidigare har Basil Hallward varit en skicklig konstnär men sedan han träffat den vackra Dorian Grey har hans konstverk genomgått en förändring från välgjorda hantverk till utsökta mästerverk. Denne vackre man fungerar som  Basils musa. 

Några sidor in i boken träffar Dorian Gray filosofen Lord Henry. Han, lord Henry, influerar och skrämmer upp Dorian Gray. Hans skräck är att han kommer att åldras och bli ful, medan tavlan för evigt kommer att förbli ung och vacker i evighet. Han säger att han gärna skulle sälja sin själ för att förhållandet skulle vara tvärtom.  Det är under denna mening som de första kapitlens verkliga klimax kommer och det är därför man förstår att detta kommer vara en viktig del i bokens handling.  

Även om bokens handling är intressant är det inte det som har fångat och fascinerat mig hittills. Författaren Oscar Wilde delger många intressanta tankar i texten genom att han berättar vad huvudpersonerna tänker men även genom att de håller långa monologer, fast talade inför folk.