nvnollsjue

Varför är då skriet från vildmarken en klassiker? För mig är en klassiker en berättelse som är tidlös, en saga som människor även några hundra år senare kan ta till sig och sätta sig in i. Den ska innehålla konflikter som är aktuella alternativt att de kan tolkas på olika sätt och på så vis hitta en bra plats i dagens samhälle, 1862 liksom 2009.

Det är också viktigt att historien innehåller karaktärer som människor kan relatera till, skapa medkänsla för eller känna hat emot. Temat det goda mot det onda är ett klassikt ämne och är något som finns med i alla böcker, på ett eller annat sätt.

Jag tycker att Skriet från vildmarken är en klassiker för att den tar upp känslor och bekymmer som vi tampas med än idag. Trots att de flesta av bokens karaktärer är hundar kan jag sätta mig in i deras problem och känna igen mig i deras känslor. Efter som miljön är så extrem och huvudpersonerna är hundar är deras problem förstås inte samma som mina men att kämpa för att passa in och en inre kamp om vem man ska vara är faktiskt i allra högsta grad sådant som diskuteras idag.

Jag tycker att boken var väldigt klar och enkel. Den var verkligen inte seg eller tråkig utan det hände hela tiden någonting nytt, vilket jag i allra högsta grad uppskattar!

Jag skulle absolut kunna rekommendera er i klassen är läsa skriet från vildmarken.

Peripetin är väldigt viktig för en bok, det är där som alla bitar faller på plats och allt löser sig.

Vår huvudperson Buck får uppleva en hel del miljöombyten i historien. Först bodde han på den soliga gården i Santa Clara Valley där han var en glad, men något självgod familjehund. Kanske var livet lite väl lugnt för hans äventyrliga sinne och livet ute i vildmarken som först verkade så bedrövligt blev snart en vardag som han lärde sig att leva i. Tillslut säljs draghundarna, som vid det här laget är riktigt slitna i kroppen efter den tuffa tiden ute på vidderna. Hos sina nya ägare tvingas hundarna till hårt arbete och plötsligt ser allt väldigt mörkt ut.

Vändningen och den positiva upplösningen kommer när en lite äldre man vid namn John Thornton räddar Bucks liv när han är på väg att falla genom isen. Nu börjar ett nytt liv för Buck med den generöse och genomgode John.

Mer drama blir det när Buck återvänder till Johns stuga och hittar han, de andra männen och hundarna döda. Buck bestämmer sig för att lämna sitt gamla liv med människor i vardagen bakom sig och går tillbaka till att leva som sina förfäder, ute i vildmarken. Han finner sig tillrätta i en vargflock och boken får ett lyckligt slut.

Många böcker har en stor konflikt som berättelsen bygger på men Skriet från vildmarken har flera mindre, både interna och externa.

En viktig intern konflikt är den om hur Buck ska vara. Ska han bete sig som han gjorde innan han kom till vildmarken då han var schysst och ärlig eller ska han bemöta sin nya omgivning som den bemöter honom, påkens och tandens lag? Han slits emellan att hålla fast vid sin moraliskt korrekta uppfostran eller att ge efter för de tjuvknep och den oärlighet som han inser är nödvändig för att överleva?

Ett exempel på en extern konflikt är den mellan Buck och en av de andra hundarna, ledarhunden Spitz. Spitz ser direkt att Buck är ett hot och är inte sen med att försöka göra honom osäker och svag. Det är först när Buck genomgår den trots allt nödvändiga "förvandlingen" till att bli tuffare som han på riktigt kan stå emot Spitz. Efter en fight på liv och död lyckas Buck besegra Spitz och som i alla bra sagor så vinner det goda över det onda.

Det finns nästan alltid en elak karaktär i en berättelse och Spitz är skriet från vildmarkens "styvmor" (tänk askungen).  

Fördelen med att boken har många "små konflikter" är att det aldrig blir långdraget eller tjatigt. Det blir inte osammanhängande eller svårt att följa med i utan snarare är det så att det alltid finns någonting nytt och spännande som man vill veta fortsättningen på.

Handlingen i skriet från vildmarken äger främst rum utomhus i det kalla och snöiga Alaska och författaren Jack London ger verkligen en klar bild om hur det är och ser ut en kall natt när det är två meter snö, alldeles mörkt och tyst. Om hur kylan viner i Bucks tjocka päls och hur de vidsträckta vidderna aldrig tycks finna något slut då de är ute med slädarna.

Även när Buck inte ser, för att han är instängd eller för att det är mörkt, beskrivs saker som ljud och dofter mycket bra istället. Jag tycker om när personer eller platser beskrivs med mer än bara dess utseende. En doft eller en känsla kan säga så mycket mer.

Miljöbeskrivningarna tycker jag är väldigt viktiga för den här berättelsens trovärdighet och känsla. Det blir så mycket lättare att förstå varför Buck känner sig ensam och längtar hem till sin soliga gård om man vet vilket kallt och kargt Alaska han har kommit till. Miljön hjälper till att skapa olika stämningar i boken; när det är kallt, mörkt och tomt så blir det en ledsam stämning men när solen skiner och snön glittrar blir det genast mycket mer glatt såklart!

Berättelsen byggs upp mycket kring miljöbeskrivningarna och det tycker jag bara är bra.

Redan i den första meningen presenteras bokens huvudperson, hunden Buck.

Buck lever det goda livet på en stor gård i Santa Clara Valley, i domare Millers hus. Här trivs han mycket bra och alla människor i området älskar honom, Buck är allas hund.

Buck presenteras som en mycket godhjärtad och snäll varelse. I hela sitt liv har han varit omgiven av människor och djur som velat honom väl och det har format honom till att bli en tam och snäll hund. Jack London beskriver honom till och med som lite egenkär, kanske har han fått lite väl mycket uppmärksamhet? Som tur är har hans aktiva vardag med jakt och liknande hjälpt honom att hålla sig i form och gjort att han sluppit bli en bortskämd och lat inomhushund.

Hans pappa är en ståtlig sanktbernhardshund men Buck är inte riktigt lika stor på grund av att hans mamma är av den lite mindre rasen skotsk fårhund, men med sina sjuttio kilo skulle jag vilja påstå att Buck trots allt är ganska rejäl.

Boken är skriven så att man snabbt känner sympati för Buck och medlidandet kommer krypande när man läser om den smärta hans nya "husse" orsakar honom och den desperata längtan han känner att återvända hem till sin soliga gård.

Buck genomgår en stor förändring i boken och det nya livet i vildmarken förändrar honom helt. Från att ha varit en godtrogen, egenkär hund förvandlas han mer och mer till en vargliknande varelse som gör vad som krävs för att överleva dagen och kölden. Tjuvknepen är många och den tidigare "moral-Lassiehunden" formas om till en klipsk överlevare.

Buck förmåga att anpassa sig och lära sig nya saker så snabbt gör att han fungerar bra med de andra hundarna i vildmarken.

Jag har valt att läsa boken "Skriet från vildmarken". Boken är ganska tunn och man kastas direkt in i handlingen. Jag tycker det är bra för ofta kan början på böcker vara lite seg och då är det lätt att man tappar intresset, hur som helst, så är det inte i denhär boken. Efter bara något kapitel har det hänt ganska mycket och man känner redan att man känner karaktärerna i boken och starka känslor uppkommer redan i början, vilket leder till att i alla fall jag vill fortsätta läsa.

Man kan lätt förknippa titeln med vad som händer i inledningen, och jag har inte helt omotiverade aningar om att boken kommer utspela sig i just vildmarken.

"Buck läste inte tidningar, annars skulle han ha känt till de olyckor som höll på att torna upp sig, inte bara för honom själv utan för varenda kraftig hund med tjock och varm päls..."

I den första meningen presenteras huvudpersonen och man får veta att han är hund. Man får redan här aningar om att fortsättningen kommer att bli spännande... Man kan ana att en hel del problem kommer att uppstå som tyvärr inte Buck kan förutse efter som han är dålig på att läsa tidningen.

Efter bara några sidor i boken förs vår huvudperson Buck iväg från sitt hem och tvingas leva det hårda livet i vildmarken. Vad som händer sen vet jag inte än...