Sjätte blogginlägget, Skattkammarön en klassiker?
Det är en typisk pojkroman. Skattkammarön innehåller inga känslor som kärlek vilket är typiskt för en bok skriven för pojkar. När den kom ut var den främst riktad till pojkar men läses nu av människor i hela världen. Boken är inte särskilt spännande och består nästan bara av beskrivningar vilket gör den lätt att förstå. Om du vill förstå boken fullt ut borde du lära dig ett skepps delar.
Nästan hela boken handlar om strider av olika slag mellan piraterna och dom goda. Att den har blivit så känd är faktiskt riktigt förvånande, jag tror att den blev känd endast på grund av att den var den första riktiga äventyrsboken. En av de första bökerna som endast är till för att underhålla den unga publiken. Om den skulle skrivits idag skulle
Femte inlägget, upplösning. Skattkammarön
Den första är när piraterna tar över skeppet, vilket skulle kunna beskrivas som börja på slutet på boken. Det är efter detta som allt händer innan dess har historien bara byggt upp karaktärerna och förväntningarna.
Den riktiga vändpunkten är, enligt mig, när piraterna gör uppror mot John Silver. Det är då som hela historien får sin upplösning när man inser hur Silver lurat piraterna för att undgå galgen, hur de kommer hem och att skatten är tryggad.
Återigen kan man säga att boken är väldigt svartvit, antingen händer inget eller så händer allt. Efter vändpunkten löser sig allt väldigt snabbt och förvånansvärt enkelt.
fjärde inlägget, konflikter. Skattkammarön
Den inre konflikt som jag tycker tydligast framgår är Jims önkskan att se världen men inte lämna sin mamma. Annars skulle man kunna säga att historien saknar inre konlifikter. Den är skriven rätt rakt fram, utan undermeningar. Det finns kanske några delar där olika karaktärer funderar lite men jag skulle inte kalla det konflikter.
Den stora yttre konflikten är, såklart, när sjörövarna tarkontroll över skeppet och striderna bryter ut. Men inte häller här är det särskillt svårt att fälja handlingen, inga antydningar eller dolda meningar.
Ma skulle kunna säga att hela boken är väldigt svartvit utan "jobbiga" tankar och konflikter, det finns onda och så finns det goda. Den är skriven för den yngre läsaren, så det står inget om tillexempel kärlek i den. Författaren har skalat bort allt som skulle kunna tolkas som undermeningar och lämnat en "rå" men bra äventyrshistoria.
Tredje inlägget, Miljöbeskrivning. Skattkammarön
Miljöbeskrivningen är väldigt bra i boken, kanske lite för bra... ibland vill jag själv tänka ut hur det ser ut när skeppet Hispaniola lämnar hamnen.
Man skulle kunna säga att alla nya delar av boken inleds med en lite miljöbeskrivning, ingen presenteras för de övriga karaktärerna utan att först ha beskrivits utförligt. Ingen ny plats får anländas förens läsaren vet exakt hur den ser ut.
Visserligen är det väldigt lätt att se den dimhöljda skattkammarön, det lilla värdshuset eller den unge Hawkins när han springer efter hjälp men jag skulle vilja att mer lämnades till fantasin. Ofta hinner jag skaffa mig en blid av något som sedan inte alls stämmer med författarens bild, och då stör jag mig på det istället för att koncentrera mig på vad som händer.
Andra inlägget, Karatärer. Skattkammarön
Men en bit in i boken märks det att han är en ärlig och pålitlig man, han beter sig så som han gör för att han ofta vet bäst och har rätt. Han uttalar sig sällan i frågor han inte vet något om.
Men det jag verkligen fastnar för är efter en av vändpunkterna, när det visar sig att han är extremt lojal och modig. Mitt favorit citat av Smollett är ” Stryka flagg? Nej, godsägaren inte jag.” Detta säger han när de blir bombarderade av kanonkulor, och det som de andra siktar på och kan se är flaggan. Detta är bara ett av flera exempel på Smolletts mod, något som jag beundrar. Smollett visar flera gånger även att han hålla sig lugn i pressade situationer, något som de andra inte lyckas med.
Smollet är helt enkelt det som jag tycker är typexemplet på hur människor bör bete sig. Han är en gentleman, modig som få, lojal och använder hjärnan. Verkar ju som en sjukt tråkig bok, om det inte händer nåt och om vändpunkten är att han inser att han trivs med sitt liv...låter som ett antiklimax av episke proportioner
Exposition - Skattkammarön av Robert Louis Stevenson
Bara själva titeln, Skattkammarön, i sig får mig att tänka på pirater, sjömän och äventyr. Jag ser framför mig ett episkt äventyr med både kärlek och svek, vilket det ser ut bli! Det är något spännande med att veta att man ska få följa en ung man på en skattjakt. Jag menar att få följa med på en färd över djupa hav och mystikiska hamnar verkar helt fantastiskt. En bok som hittills verkar vara något som passar mig perfekt, ett storslaget äventyr...
Den inledande sidan börjar med att någon förklarar att de ska i denna bok " skriva ner alla detaljer om Skattkammarön, från början till slut, utan att förtiga något utom öns läge,". Sedan går han vidare mer att berätta hur hela historien började. Han berättar om den gamla sjömannen som kommer och tar in på värdshuset, som hans far äger. Miljöbeskrivningarna är väldigt få och har inte så mycket att säga men skildringarna av personerna är desto mer omfattande. Förmodligen för att få oss förstå hur personerna tänker, så att handlingen kan vara det viktigaste sen och slippa förklara varför personerna gör som de gör...
Tack vare den väldigt kryptiska början där berättaren nämner vissa saker utan att förklara, blir man jätte nyfiken på att läsa vidare. Man förstår snabbt att det mycket snabbt kommer att hända mycket och spännande saker.
