nvnollsjue

Huvudpersonen i boken är, självfallet, Robin Hood. Man får en väldigt klar bild av honom redan i prologen och han beskrivs som modig, självständig, listig och nobel. Man kan även göra upp en egen uppfattning av honom som hämndlysten och stolt, då han gärna ger igen på dem som försökt göra livet svårare för honom och tar utan tvekan upp en kamp i bågskytte om någon antyder att de kan slå honom. De sista egenskaperna driver honom framåt och resultaten av dem bli att han får respekt och han blir en legend bland folket och kännedomen om hans bravader sprids som en löpeld. Men dessa egenskaper skulle inte fungera på riktigt samma sätt om han levt i nutiden, utan han hade snarare framstått en smula som en bråkstakare, trots hans goda syfte. Själv får jag ändå en bra bild av honom och sympatiserar med honom. Främst gillar jag att han är självständig och har sina egna ideal och dessutom modet att försöka genomföra dem. Dessutom känns det viktigt att han finns där och ger hopp åt folket och rebellerar mot det orättvisa styret.

Jag tycker att egenskaperna han besitter passar perfekt in på den roll han ska spela i dramat. Han är någon folk ser upp till och det med rätta. Han talar till alla med vänlig ton och vinner därav många vänner, men kan också använda sin karisma för att dra fiender vid näsan.

Om jag säger Robin Hood så tänker ni förmodligen på en räv i gröna kläder och en karaktäristisk hatt som varje jul stjäl guld från kungen och ger till de fattiga, någonstans mellan Kalle Anka och de nya disneyfilmerna. Men självklart är denna klassiker mer än bara en disneyfilm och jag har läst boken där hela Robin Hood-fenomenet härstammar ifrån. Det är svårt att säga om det är en bra titel eller inte eftersom den har varit med hela barndomen och därefter bara associeras med bra saker och det är svårt att plocka bort detta och bara se på själva namnet. Men självklart tycker jag att namnet passar denna impulsiva, självdrivna skogspojke.

I bokens allra första meningar introduceras Robin Hood för läsaren och han beskrivs som en hjälte på alla sätt och vis. Prologen berättas i dåtid, alltså som att det snarare är en gammal vandrarhistoria än någonting som just nu händer. Detta gör att boken känns ännu mer som en klassiker och en gammal trevlig historia(även om den innehåller mycket mer våld och död än i barnfilmen) än en actionberättelse som ska väcka spänning. Boken uppfattas som ganska lugnt även om en dödskamp beskrivs. Att de första meningarna beskriver Robin Hood och hans muntra män är inte helt överraskande, men även bra eftersom man, om man mot all förmodan aldrig hört om denna saga, direkt får veta att han är den gode och senare sidor vem som är den onde. Detta underlättar att man har basen klar för sig så att man kan koncentrera sig på skönlitteraturen, enligt min åsikt i alla fall. Men boken förstörs även lite eftersom man på stämningen i boken förstår att den goda sidan ska vinna.

I de första kapitlen är man faktiskt redan fast i boken. Redan efter prologen berättas en massa saker som inte visats i någon av de filmerna man gjort och alla händelser är mycket noga beskrivna, men lämnar ändå lagom mycket till fantasin.