nvnollsjue

I Jorden runt på 80 dagar är det svårt att sätta fingret på peripetin.Det finns snarare många små vändpunkter. Under bokens och resans gång följsproblem av lösningar. Om jag var tvungen skulle jag dock påstå att den störstavändningen kommer då Passepartout av en ren tillfällighet upptäcker, då deresande har kommit tillbaka till London, att färden är inne på sin 80:e dag,och inte sin 81:a, som de tydigare trott och därför gett upp hoppet på att vinnavadet. I och med denna nyhet beger sig såklart Fogg och hans följeslagare tillmållinjen och står som segrare.

Det finns två anledningar tillatt jag inte säkert kan peka ut det här som peripetin. För det första inträffarnågra minst lika viktiga händelser tidigare i boken vars faktum innebär attjordenruntresan kan fullbordas. För det andra följs inte den eventuella peripetinav någon egentlig upplösning. Boken tar nämligen slut två sidor därpå. Peripetinföljs inte av en lösning på det huvudsakliga problemet eller konflikten (vilketska ske i upplösningen) – det är snarare så att peripetin är lösningen.

Till att börja med, vill jagpåstå att hela jordenruntresan är en konflikt. I mitt tycke är den delvisextern – en konflik mellan Fogg och detektiven Fix. Som ni vet försöker Fogg rundaklotet på de förutbestämda 80 dagarna. Detektiv Fix, däremot, som misstänker Fogg för att vara en banktjuv, gör under första delen av resan allt som står i hans maktför att fördröja herr Fogg så att han kan bli arresterad. Under den andra delenhjälper han emellertid Fogg att nå sitt mål.

Konflikten kan också ansesintern. Då syftar jag på att Fogg skulle kunna lida av samvetskval: kommer hanklara resan? Var det verkligen vist att slå vad om en så stor summa pengar, vilket skulle kunna leda till att han ruinerades om han förlorade? Frågor som dessaskulle huvudpersonen kunna grubbla på under resans gång. Detta är dock inte specielltsannolikt. I sådant fall, visar den känslokalle engelsmannen inga yttre teckenpå detta.

En intern konflik står Foggsfranske betjänt för. Passepartout känner ständiga skuldkänslor för de gångersom han försinkat sin husbonde under resan. Då han upptäcker att detektiv Fixförföljer herr Fogg, står han inför ännu en konflikt. Ska han berätta detta försin husbonde, eller är det klokare att inte oroa denne, som klarligen äroskyldig till det brott han anklagas för? Passepartout väljer det senare, som efteren tid leder till ödesdigra konsekvenser för de resande. Det felaktigt fattade beslutetresulterar i ännu en tyngd i betjäntens kappsäck av ångest och skulkänslor.

Ytterligare en intern konflikt tyngerAouda, en kvinna som Fogg och Passepartout räddar från ett offerbål i Indien. Aoudaattraheras av Fogg, men vet inte var hon har honom. Han verkar så kallsinnig,men gör ändå allt för att behaga henne, som den gentleman han är.

Med tanke på att Jorden runt på 80 dagar är en reseberättelse, skulle man kunna tro att den innehåller många miljöbeskrivningar av de platser herr Fogg besöker då han färdas runt vår jord. Så är också fallet - delvis. Det som förvånar mig är att beskrivningarna inte finns i den kvantitet som jag hade förväntat mig. Det speciella med boken är nämligen, att den oftast helt saknar något som helst försök till en beskrivning av miljön, för att sedan i nästa ögonblick blomma ut i en 1 eller 2 sidor lång beskrivning av en specifik plats på jorden. Dessa beskrivningar är de enda miljöbeskrivningar som exciterar – och de finns inte i överflöd. Då Phileas Fogg med sitt sällskap stiger in i en tågvagn eller liknande, saknas nästa alltid en beskrivning av denna, som annars kan vara mycket vanligt i böcker, om inte bara en flyktig beskrivning. Det samma gäller de flesta miljöer huvudpersonen vistas i. Undantaget är som sagt då han anländer till, eller passerar ett fåtal utvalda platser – då tar Verne i för kung och fosterland och lägger allt sitt krut på att beskriva dem. Det kan till exempel vara en indisk by eller en amerikansk bergskedja.

Vad tycker då jag om detta? Det bör nämnas att Verne kompenserar för denna frånvaro av miljöbeskrivningar med faktaspäckade berättelser om platser och fenomen, som gör att jag, i brist på en klassisk miljöbeskrivning, ändå kan måla upp bilder av platserna i mitt huvud. Jag uppskattar detta tillvägagångssätt. Det känns skönt att slippa det ibland långrandiga, traditionella sättet att informera läsaren om karaktärernas omgivningar.

Jorden runt på 80 dagar. Titeln gillar jag skarpt. Den avslöjar i och för sig bokens handling, vilket många inte tycker är att föredra, men å andra sidan väcker den ju verkligen intresse. Jag menar, att resa runt jordenpå 80 dagar med 1870-talets transportmedel är en fantastisk bravad. Jag tycker verkligendet verkar spännande.

Bokens inledande mening lyder som följer: ”Huset nr 7 vid Saville Row, Burlington Gardens… beboddes 1872 av Phileas Fogg, esq.” Phileas Fogg är bokens huvudperson och första kapitlet är tillägnat en beskrivning av denna säregna engelska gentleman. Redogörelsen inleds, som ni kan ana från citatet ovan, redan i bokens första stycke. Pang pårödbetan – det tycker jag om. Verne lyckas även klämma in en skildring av Foggs nya uppassare, fransmannen Passepartout, och av det första mötet denna har med sin husbonde. Passepartout har en viktig roll i boken, eftersom det snart visar sig att även han kommer att genomföra jordenruntresan – tillsammans med Fogg.

Expositionen är välskriven, rakt på sak och lätt att följa. Inte långt ifrån ett taktiskt genidrag, i mitt tycke.Titeln, i kombination med beskrivningen av den mycket specielle herr Phileas Fogg, får mig att gnugga händerna i förväntan. Jag inser att jag har en märklig, spännande och intressant läsning framför mig. Med de förutsättningar som givits tidigt i bokens skede kan jag inte ana annat.