Karaktärsbeskrivning - Kappan av Gogol
Som jag nämnde i mitt första inlägg är bokens huvudkaraktär ämbetsmannen Akakij Akakijevitj. Bortsett från denna mycket underliga man innehåller novellen endast ett fåtal bikaraktärer med mycket underordnad betydelse, t.ex. skräddaren Petrovitj.
Akakij presenteras utförligt i bokens inledande del; Gogol är mycket angelägen om att läsaren känner till huvudkaraktären väl innan själva historien börjar. Akakij har i alla tider tjänstgjort som avskrivare vid ämbetsverket, och han har alltid haft samma ställning och arbetsuppgifter. Ingen på verket ser på Akakij med respekt; de gör sig lustiga över honom så fort de får tillfälle. Inte ens efter arbetstiden kan huvudkaraktären släppa sina avskrifter - han är förövrigt en mycket skicklig skrivare. Att döma av Gogols beskrivningar verkar Akakij inte vara någon skönhet: han är kort, koppärrig, lite rödhårig fast håret hade börjat tunnats ut, närsynt, rynkig, blek och full av hemorrojder. Det är inte utan att man med full tydlighet kan se huvudpersonen framför sig i den luggslitna och litet för trånga tjänsteuniformen.
Intrycket jag som läsare får av Akakij är att han är en mycket tragisk och ensam gestalt. Det är svårt att säga att han verkar sympatisk; han framstår som en lite för udda fågel, men man tycker ändå mycket synd om honom och sympatiserar med honom. I Akakij har Gogol försökt skapa en tragisk människa, och han har verkligen lyckats. Det mest tragiska man kan tänka sig är ju ensamhet - vår främsta drivkraft som människor är den sociala - och Akakij har inget socialt liv överhuvudtaget. Alltså blir Akakij en person att tycka synd om, men som läsare blir man också lite rädd för honom - man är rädd att man ska bli likadan.
