nvnollsjue

Gustav von Aschenbach har ett speciellt och intelligent utseende med sitt tjocka hår runt huvudet, hans ärrade och stora panna, det klena käkpartiet med förvånansvärt alerta läppar och den myndiga hakan, som dock är irrelevant för handlingen. Men hans personlighet speglas i hans utseende på det viset att han är en mycket slipad och erfaren man. Konsten och litteraturen har påverkat honom starkt genom att han ser världen genom två olika par ögon, både som konstkännare och som medmänniska, men de verkar som att konstälskaren har tagit över.

På hotellet iakttar han en polsk familj och dess brister och kommer underfund med att han godtar den orättvisa som finns i inom den eftersom dess skönhet väger tyngre. Det han syftar på är den drygt 14-åriga sonen i familjen som i sin bortskämdhet sitter praktfullt tillsammans med sina systrar i restaurangen och fullkomligt förbluffar Aschenbach med sin gudomliga skönhet. Pojken har enligt honom ett milt och änglalikt ansikte som med sina välplacerade linjer ger ett intryck av inre styrka utan minsta underkastelse som hans syskon tydligt visar. När han lämnar middagsbordet som sista man i sitt sällskap reser han sig värdigt och går sakta ut mot dörren medan han kastar en hastig blick mot den äldre man som sitter i andra änden av rummet och iakttar honom. Aschenbach är märkbart gripen.

Trots de uppenbara ledtrådarna som ges, bland annat hans påtagliga otillfredsställelse med sin situation och världsbild så har jag svårt att tro att Aschenbach kommer bevisas som pedofil. Det kan mycket väl vara konstögat som ser pojkens innerliga skönhet, eller så är känslorna helt enkelt ett uttryck för Von Aschenbachs nedtystade kroppsliga behov.