nvnollsjue

Thomas Mann är mycket sparsam vad det gäller beskrivningen av Aschenbachs omgivning utan skildrar mest dennes tankar om medmänniskor och inte minst staden Venedig som han befinner sig i. Det blir alltså långa avsnitt utan några miljöbeskrivningar alls, vilket heller inte är nödvändigt eftersom man redan får en bra bild av omgivningen. Dock förekommer ingående miljöbeskrivningar där Mann livligt illustrerar t.ex. hur det grunda vattnet motsträvigt står mot barnens ben. Han personifierar även föremål på flera ställen, han beskriver havet som slött och och en förfallen byggnad som en ”sörjande palatsfasad”. Dessa är bevis på att miljöbeskrivningen är väldigt subjektiv och skildras från Aschenbacks perspektiv. Han är missnöjd med sin nuvarande situation och känner sig inte tillfreds vilket gör att han tar ut sin aggression genom att avsky staden Venedig. Det kan också vara därför det kommer mer sällan, han lägger helt enkelt inte märke till allt runt omkring.

 Jag tycker att det är en bra balans och har inte saknat miljöbeskrivningar förrän jag började söka efter dem. De kommer ganska sällan, vilket inte är till nackdel och är då väldigt bra skrivna så jag anser att Thomas Mann återger atmosfären i Aschenbachs Venedig väldigt bra.