Sjätte blogginlägget - Kappan av Gogol
Det finns säkert många anledningar till varför Kappan av Gogol har blivit en klassiker. Den enklaste och kanske viktigaste är att den är en mycket bra novell. Jag skulle faktiskt vilja påstå att den är så välskriven att bara det räcker som skäl för att generation efter generation ska läsa novellen.
Men som om inte detta vore nog har den trevliga historien flera bottnar – i verket behandlas två intressanta frågor: den ena, som ständigt är lika aktuell, handlar om människans kamp i livet, och den andra, som har ett mer historiskt intresse, beskriver situationen i 1800-talets Petersburg. Vad man än har för syn på samhället måste man inse att det är både intressant och viktigt (ja, nödvändigt!) att blicka tillbaka i historien. Genom att studera det som redan har hänt kan vi lära oss viktiga läxor. Därför är verk som på ett träffande sätt beskriver livet förr alltid intressanta – Kappan är ett mycket bra exempel, men även t.ex. Dickens Oliver Twist har ett historiskt värde. Verket handlar alltså om två saker som ständigt intresserar människor – både den enskildes kamp i en större tillvaro (en evergreen i litteratursammanhang) och den historiska situationen i Ryssland på 1800-talet.
Därutöver förmedlas bokens intressanta innehåll på ett mycket lättillgängligt sätt. Om man jämför med de två verk jag har läst av Gogols landsbroder Dostojevskij (de torde vara någorlunda samtida), Idioten och Bröderna Karamazov, är de två mycket mer krävande. Kappan har bara ett sjuttiotal sidor och även om språket hela tiden håller hög nivå är det lättförståeligt. Detta, att i princip vem som helst kan läsa Gogols novell, har med säkerhet bidragit till dess status som klassiker.
