nvnollsjue

Jag tycker att Skriet från vildmarken är en väldigt tydlig bok eller vad man ska säga. Man behöver aldrig riktigt fundera och lista ut saker utan allt beskrivs så man lätt förstår. Så är det också när det kommer till peripetin, jag ser en väldigt tydlig vändning.

Buck växte upp som en vanlig hund i en familj, men det är inte riktigt där han känner att han hör hemma.  När han efter en lång resa som draghund är helt slut i kroppen säljs han vidare till 3 okunniga personer som tvingar hundarna till arbete igen. De riktigt plågas till att arbeta. Själva vändningen kommer när Buck räddas av en man vid namn John Thornton, precis innan isen brister och spannet han tidigare drog i försvinner ner i vattnet. John räddade alltså Bucks liv. 

Buck och John Thornton får en jättenära relation till varandra, den mest kärleksfulla relation han någonsin haft till någon. Han får samtidigt leva som en fri hund och upptäcka landskapen på egen hand, en tillvaro han verkligen trivs med.

Det kommer sedan en till liten vändning. En dag när Buck återvänder till lägret efter att ha varit ute och utforskat skogen upptäcker han att John, de andra männen och hundarna blivit dödade av indianerna i området. Buck blir jättenedstämd (främs över hans kära Johns död) och förlorar stora delar av den glädje han tidigare haft. Men tillslut blir Buck en fri  vildmarksvarelse och börjar leva i en vargflock. Det är där han hör hemma och det är då han verkligen känner sig nöjd med livet.