Miljöbeskrivning - Kappan av Gogol
Miljöbeskrivningarna har ingen framträdande roll i Gogols novell Kappan – författaren fokuserar på att berätta själva historien. Men därmed är det inte sagt att det inte förekommer några miljöskildringar – de som finns är ofta mycket vackra och ger läsaren en god bild det vintriga Petersburg.
Ett exempel på en miljöbeskrivning är följande utdrag ur novellen: ”Akakij Akakijevitj hängde själv sin kappa och gick in i rummet. Framför sig såg han i en enda röra ljusstakar med brinnande ljus, tjänstemän med långpipor i munnen och spelbord, och öronen fylldes av ett från alla håll kommande sorl samt skrapet av stolar, som flyttades.” (s. 48) Genom att kombinera olika sinnesintryck, syn och hörsel, skapar Gogol med en enda mening en tydlig bild av festen. Den verkliga styrkan med den här beskrivningen är att den inte bara tillåter läsaren att se det som Akakij ser, den låter också läsaren känna samma känsla som huvudkaraktären har i ögonblicken: blyg, lätt bortkommen och utanför feststämningen.
När jag läser Gogols novell har jag inga problem med att tydligt se allt framför mig – de välformulerade miljöskildringarna bidrar, men även helsidesillustrationerna som boken är utsmyckad med. Det bästa med novellens miljöbeskrivningar är att de, utöver yttre egenskaper som utseende, ljud, lukt och smak, även förmedlar känslan i varje scen, något som starkt bidrar till läsupplevelsen.
Denna bok verkar till skillnad från min bok inte alls beskriva miljön så noggrant. Författaren verkar istället vilja att man ska få samma känsla som karaktären. Vilket är svårt att få i Förnuft och känsla eftersom Austen istället fokuserar på att få en att leva in i miljön.
